Magie Nouvelle

När gränserna flyttas eller suddas ut mellan olika konstformer och de uttryckssätt som formerna skapat, kommer något nytt, något som lever med oss och lär oss att se vår verklighet på nya, egna och unika sätt. Något som är helt rätt för den tid vi lever i just nu.

När gränserna flyttas för vad en konstart ”är” förnyar sig konstarten, omvandlas och hittar nya uttryckssätt och villkor. 

Och så har det varit genom hela den mänskliga historien, i närtid  t ex när Cirkus blandades med musik, dans och teater och vi fick nycirkus, nu samtida cirkus.

Omvandlingen är ibland nödvändig, ibland en möjlighet som ligger i tiden.

Trollerikonsten, eller magikonsten som är samma sak, har levt ett delvis statiskt liv, lite eller mycket  i skymundan under lång tid. En för de flesta okänd konstart, men i perioder populär och alltid fascinerande som underhållning. Magikonstens  kunskapsbildning har av utövarna (trollkonstnärerna) setts som hemligheter att bevaka, ofta uppnådda genom stort eget efterforskningsarbete och experimenterande. I kombination med att det är svårt att formulera kunskapen eftersom det saknas ett fackspråk, ett ”moget” språk som omfattar alla aspekter av konsten, vet alla utövare att förklaringar nedgraderar upplevelsen av ett trollerinummer, och känns futtiga, antiklimaktiska i jämförelse med att visa. Detta förhållande är inte gynnsamt för magikonstens utveckling inom fältet och i samhället.

Kunskapen om den magiska konsten har varit motsvarande liten i det omgivande samhället, även om det i långa perioder gett många utövare chansen att tjäna sitt uppehälle på sin konst.

Den magiska konsten har genom sitt hemlighetsmakeri blivit lidande på flera sätt: - 

- Den är hemlig, dold, följer egna regler snarare än med sin samtid, och har därför svårt att hitta nya utövare och svårt att ta plats som erkänd konstart.

-  Den har inte några strukturer eller en uttalad vilja att utvecklas som konstart, eller att professionalisera sina utövare. Enskilda utövare betraktar magin som sin personliga egendom, och sitt utövande som en upparbetad, svårinlärd praxis som skall ge utdelning på det personliga planet, snarare än att man tillhör ett kollektiv i ett konstfält som är under ständig prövning och omvandling. Det finns få kurser eller program för utveckling av utövarna, man är hänvisad till att lära på egen hand och genom kunskapsdelning med andra. 

- Den har fått en snedrekrytering av utövare; det finns för få kvinnor, för få HBTQ-personer och för få funktionsvarierade, vilket gör att magikonsten missar en massa perspektiv och därmed förändringsförmåga.  På samma sätt formas (den alltför) homogena utövarskarans  självförståelse, självbild och förståelse av konsten i en onödigt perspektivfattig sfär.

Samhället blir  lidande i det att kunskaper som finns bland utövarna inte används, t ex  i beteendevetenskaperna för att bättre förstå psykologiska och socialpsykologiska fenomen. Idag börjar den situationen ändras, och var och en  som är intresserad kan besöka SOMA (The Science of Magic):s hemsida för att se vilka sorters kunskapsfält som magikonsten kan belysa. 

Dock behöver trollerikonsten en egen pedagogisk hemvist, egna universitetsprogram, för att få en lärande- och kunskapsexplosion inom vårt konstfält, med konsekvensen att andra konstfälts kunskapsbildning berikas, liksom de beteendevetenskaper som nu undersöker magikonsten.

Att det inte finns en Magi-linje på högskolenivå (annat än i Sydkorea) eller en egen högskola för magikonsten är alltså ett hinder för samhällsutveckling, vilket kan låta befängt.

För oss är det en naturlig utveckling av det intresse magikonsten nu väcker, och de kunskapsmöjligheter som finns.

Magikonsten står också inför en omvärldsutmaning; andelen amatörutövare av trollerikonst har vuxit kraftigt under lång tid, Internet har blivit en kunskapskälla för dem, men också för publiken att lära sig hur trick och effekter går till, betendevetenskaper har börjat undersöka magiska metoder och den tekniska utvecklingen går rasande snabbt. 

Då kanske den magiska konsten blir onödig, trivial eller omöjlig att få att fungera som upplevelse vid någon punkt i framtiden? 

Erfarenheten säger nej. Magins historia har genom årtusenden varit att engagerade utövare trots eller tack vare teknologiska landvinningar har hittat sätt att visa på det omöjliga och det möjligas gränser, oavsett hur stor förförståelse eller teknologisk kunskap publiken har haft. En intelligent eller sofistikerad publik är bara en annan förutsättning för magikerns gestaltningsförmåga.

Det magikern gestaltar skall för publiken resultera i upplevelsen av något omöjligt. En konsekvens av upplevelsen är förundran. Möjliga konsekvenser av förundran är också något som beteendeforskare allt mer intresserar sig för; men en direkt och självklar konsekvens är ju att inte ta för givet att vi vet hur världen fungerar; utan att vara ödmjuka i vårt undersökande av verkligheten, tex universum, planeten vi bor på, oss själva och andra.

Det unika i trollerikonsten är inte att våra sinnen kan bedras, eller på vilket sätt det kan göras. Det unika i magikonsten som framförandekonst eller scenkonst är att vi blir lurade trots att vi vet att vi blir eller skall bli lurade. Fascinationen ligger i den överenskommelse som finns mellan trollkonstnären och publiken, eller utövaren och medskaparen för att använda mer rättvisande ord; det vi upplever som magi är något som sker i vårt eget sinne. 

Detta något är inte trivialt, tvärtom är det i grunden något av ett mysterium. 

Den form vi i Malmö Magic Mafia nu väljer i vårt fortsatta gemensamma arbete med att flytta gränser för magikonsten är Magie Nouvelle; en sammansmältning av konstarter, där publikens upplevelse och förundranseffekten står i centrum. Att vi delar med oss av magiska ”hemligheter” till våra samarbetspartners, eller till publiken när det är påkallat är bara en naturlig utveckling för oss och magikonsten. Magi som metod att skapa förundran kommer att fungera ändå, så som den alltid gjort.

Vilka är vi i Malmö Magic Maffia